Vad duktig du är!?!
Det här med "fröken duktig" är något som jag länge velat ta upp och skriva om. Jag har själv länge lidit av det, men för något halvår sedan kom jag till insikt med det och började förändra mitt beteende. Nu lyder jag inte under "fröken duktig" men jag kan ändå ibland komma på mig själv att få tillbaka vissa inslag av henne. Mer än så vill sig inte skriva på bloggen, men jag jobbar på det.
Men jag tycker det är ett väldigt viktigt ämne att prata om, särskilt bland unga tjejer där prestationskraven ofta är så himla höga på sig själva. En viktig del är det här med användningen av ordet DUKTIG. När man gör många bra saker får man ofta mycket positiv respons i form av kommentarer som "vad du duktig du är". Visst kan det vara härligt, peppande och bra att höra det ibland. Men det kan lätt leda till ett beroende, särskilt som ung tror jag när självkänslan ofta är sisådär, som gör att man ständigt måste prestera för att få höra att man är "duktig" och att man "duger". Att ständigt känna den där pressen att man "måste" leder lätt till att man gör saker som man egentligen inte vill eller hinner men man gör det iallafall bara för att höra orden "vad duktig du är" eller så gör man det inte och känner sig misslyckad. Så istället för att bara säga snälla saker till varandra när vi har gjort något, borde vi börja berömma varandra mer för att vi är fina människor precis som vi är!
Det jag vill få fram är att det gäller att inse sitt eget värde. Att man duger precis som man är utan att ha presterat ett dugg. Kom ihåg NI är fina precis som ni är :D
Förövrigt kan jag meddela att jag har en massa tankar på inlägg liknande detta om inre hälsa och välmående som jag vill skriva och dela med mig av. Men som vanligt är det tiden som gör att jag inte hinner skriva dem :P Men kanske kan söndagstankar bli ett nytt begrepp på bloggen då jag tar upp något som jag tycker är viktigt inom inre hälsa?
