Idag har jag gjort något som jag tycker alla människor borde göra oftare:

Att en regnig sommardag dra på sig träningskläder och sätta på sig löpskor, men strunta helt i allt som heter mobil, pulsklocka, hörlurar och träningschip i skorna. Bara bege sig ut utanför dörren och bara springa utan några som helst krav eller mål. Bara känna friheten i att benen tar hela kroppen framåt. Känna regnet som smattrar i ansiktet och hur härligt det svalkar. Att istället för att lyssna på dunkande musik springa till rytmen av sina flåsande andetag. Njuta av fågelkvitter och hur det låter när vinden blåser i träden. Att bara känna sig nära naturen. Att inte springa med runkeeper som ständigt påminner om hur lång tid man har sprungit, hur långt man har sprungit och vilket tempo man springer i. Att inte ha något mål var man ska springa utan bara följa med dit fötterna känner för att springa just i stunden. Bara ta in allt omkring och njuta av det!

Hem kommer man sedan dygnsur, och att ta en lång och varm dusch är helt underbart. I kroppen sprider sig en härlig känsla och man går runt med ett fånigt leende på läpparna som varar hela dagen. När man precis kommit in ser man ut ungefär så här:

Efter det som hände för snart en månad sedan har både jag och livet förändrats en hel del, men samtidigt inte. Många tankar kretsar i mitt huvud, och en del av dem vill jag dela med mig av. Här är lite tankar om att prioritera rätt:

Vad är viktigt i ditt liv? Tänk efter nu! Vad är viktigt i ditt liv EGENTLIGEN? Och de här sakerna du nu kommer på, kan du motivera varför de är viktiga för dig? Ägna lite tid åt att reflektera och skriva ner dessa saker. Vissa saker är kanske självklara. Vissa saker kanske du kommer på efter ett tag, men de är minst lika viktiga som de självklara. Vissa saker kanske är självklara till en början men när du väl ska motivera för dig själv varför de är viktiga för dig så har du ingen bra motivation.

Det du vill "åt" i denna övning är att göra klart för dig själv vad som är viktigt för dig i DITT liv, så att du vet vad DU ska fokusera på i livet. Och när det är mycket och stressigt i livet vet du att det är det som gäller, och allt annat som i stressen kan kännas viktigt kan du fullständigt skita i för det är i grund och botten inte viktigt. Anledningen till att du inte bara ska komma på vad som är viktigt i ditt liv, utan att även motivera varför beror på två saker. Dels för att kunna motivera för dig själv i framtiden varför det är viktigt, så att du vet varför du ska prioritera det i det liv när du tvivlar (samtidigt kan ju det som i viktigt i livet förändras med tiden, det får man också ha i bakhuvudet). Men även för att vissa saker kanske är självklara till en början men när du väl ska motivera för dig själv varför de är viktiga för dig så har du ingen bra motivation. Det är så lätt att tänka "det där är viktigt för mig, och det där med" därför att det alltid har varit så eller att det är viktigt för någon i din närhet eller av samhället att göra/vara/prioritera något men INTE för DIG. Och då kanske det är dags att släppa det.

Detta var en övning jag själv kom på att jag borde göra. Så när jag var på landet för någon vecka sedan ägnade jag en hel eftermiddag att tänka igenom dessa saker. Och sen skrev jag ner allt i min dagbok som även fungerar tankebok, peppbok, målbok och tacksamhetsbok. Visst kan du bara tänka igenom dessa två frågor lite snabbt i huvudet, men jag tror att om du vill få ut något av det och ha nytta av det i livet bör du skriva ner det. När man skriver tänker man igenom allt extra noga och det är mycket svårare att ljuga för sig själv när man skriver ner det på papper. Dessutom tror jag också att man formulerar det mer konkret när man skriver det än bara tänker det.

Så sätt igång och skriv. Eller har du inte tid nu, gör det i helgen eller någon annan gång då du har tid!

Sedan vill jag tacka igen för de kommentarer jag fick till mitt stressinlägg, hela 33 stycken. De här fyra veckorna efter att "allt blev för mycket" har lett till mycket tankar vilket har gett mig förståelse om mig själv. Jag är ju fortfarande samma person och min liv är sig ganska likt, men jag tänker liksom på ett annat sätt i andra banor. Jag har fått förståelse för en massa nya saker. Visserligen lär man ju sig nya saker varje dag, men de här veckorna har kunskaperna bara strömmat in i min hjärna i ett mycket högre tempo. Yrheten och den konstiga och läskiga tröttheten försvann för flera veckor sedan, så jag känner mig ganska "normal" men det är fortfarande extraviktigt att jag sover tillräckligt mycket, tar det lugnt och äter bra. Träning som var en stor och rolig del av mitt liv förut går inte, jag är pigg i kroppen och jag vill träna, men det är som om något i huvudet säger NEEEJ. Jag har sprungit ett par gånger i långsamt tempo  för att jag spontant fått lust för det, och det har väl varit okej, men det är som om något inte stämmer, de härliga känslorna (endorfiner) som jag alltid brukar känna efter kommer inte. Det är så konstigt... Men jag lyssnar såklart på kroppen, vill den ha vila så får den vila. Långa promenader går bra, så jag antar att det är det högintensiva kroppen inte tycker om.

Nu är det bara några veckor till sommarlov, vilket ska bli underbart skönt. Jag har en massa roligt att se framemot och sen ska jag även försöka få så mycket "dötid" som möjligt så att jag verkligen kan ladda upp batterierna för hösten :D

Det här med "fröken duktig" är något som jag länge velat ta upp och skriva om. Jag har själv länge lidit av det, men för något halvår sedan kom jag till insikt med det och började förändra mitt beteende. Nu lyder jag inte under "fröken duktig" men jag kan ändå ibland komma på mig själv att få tillbaka vissa inslag av henne. Mer än så vill sig inte skriva på bloggen, men jag jobbar på det.

Men jag tycker det är ett väldigt viktigt ämne att prata om, särskilt bland unga tjejer där prestationskraven ofta är så himla höga på sig själva. En viktig del är det här med användningen av ordet DUKTIG. När man gör många bra saker får man ofta mycket positiv respons i form av kommentarer som "vad du duktig du är". Visst kan det vara härligt, peppande och bra att höra det ibland. Men det kan lätt leda till ett beroende, särskilt som ung tror jag när självkänslan ofta är sisådär, som gör att man ständigt måste prestera för att få höra att man är "duktig" och att man "duger". Att ständigt känna den där pressen att man "måste" leder lätt till att man gör saker som man egentligen inte vill eller hinner men man gör det iallafall bara för att höra orden "vad duktig du är" eller så gör man det inte och känner sig misslyckad. Så istället för att bara säga snälla saker till varandra när vi har gjort något, borde vi börja berömma varandra mer för att vi är fina människor precis som vi är!

Det jag vill få fram är att det gäller att inse sitt eget värde. Att man duger precis som man är utan att ha presterat ett dugg. Kom ihåg NI är fina precis som ni är :D

Förövrigt kan jag meddela att jag har en massa tankar på inlägg liknande detta om inre hälsa och välmående som jag vill skriva och dela med mig av. Men som vanligt är det tiden som gör att jag inte hinner skriva dem :P Men kanske kan söndagstankar bli ett nytt begrepp på bloggen då jag tar upp något som jag tycker är viktigt inom inre hälsa?

Det har gått några onsdagar utan någon onsdagsutmaning, men denna vecka kör vi minsann en. Är ni med?

Den här onsdagsutmaningen sker inte bara denna onsdag utan hela veckan ut. Det vi ska göra är att pröva på mindfulness. Jag har länge tänkt att jag ska göra det, men det har aldrig blivit av, jag har skyllt på annat men jag vet att om jag skriver det här så kommer det att bli av. Det vi ska göra är att utföra mindfulness en stund varje dag hela den här veckan som är kvar (5 dagar). Det spelar ingen roll om det är 3 min eller 60 min, bara ni gör det en stund varje dag för att få in vanan.

Om man som jag är nybörjare på mindfulness behöver man ju hjälp med hur man ska göra. Jag har funnit en app som heter just Mindfulness appen (den blåa/vita ikonen med en människa som sitter) som jag tänker använda mig av. Där finns det färdiga guidade meditationer som är olika långa (3 min, 5 min, 15 min, 30 min).

Om mindfulness för er som inte vet:

Mindfulness handlar bland annat om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindfulnessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta. Mindfulness är inget nytt, utan kommer ur 2500-åriga traditioner från Buddismen. Det är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna lycka och stillhet. Mindfulness minskar stress och oro och höjer medvetenheten i din vardag, genom att skapa bättre förståelse och balans i ditt liv.

Brukar ni meditera? Är ni med och testar det denna vecka?

Jag började ju med onsdagsutmaningar i januari, och ja det har ju gått sådär med att skriva dem de senaste veckorna. Det beror väl främst på tidsbrist kombinerat med att jag glömt bort och bortprioriterat det. Men någon frågade efter dem förra onsdagen, och jag vill också ha tillbaka dem. Så nu kör vi igen!!!

Denna onsdag vill jag tipsa om något som jag starkt kan rekommendera er att börja göra. Se det som en utmaning att testa veckan ut, och troligtvis kommer ni sedan fortsätta att hålla på det. Jag har hållt på med det omkring en månad nu och det ger mig så mycket positiv energi även om det tar lite tid, men det är det värt.

Och vad är det då jag gör? Jag skriver i en bok (som en dagbok). Ibland skriver jag lite vad som hänt under dagen, något som jag gått och tänkt på som jag försöker reda ut eller bara helt random saker som kommer upp i min hjärna. Det är så skönt att skriva av sig. När det står på papper är det lättare att se det ur andra perspektiv och "släppa" det. Men sedan är det tre saker till som jag gör som jag verkligen vill rekommendera er till att börja med. Sätta mini-dags-mål för morgondagen, kort reflektera över dagens minimål och tacka för saker i mitt liv. Det går till såhär:

1. När jag har skrivit av mig väldigt kort om dagen så funderar jag ut några små mini "mål" vad jag ska göra imorgon eller saker som jag ska sträva mot. Som t.ex att imorgon ska jag försöka vara positiv och tänka på att le vilket gör att jag sprider glädje till andra som sedan kommer att sprida det tillbaka till mig. Imorgon ska hinna med det här i plugget. Imorgon ska jag räcka upp handen mer på lektionerna. Imorgon ska jag vara extra vänlig mot mina kompisar/föräldrar. Imorgon ska jag göra mitt bästa när jag gör x och sedan vara nöjd med det. Imorgon ska jag sitta max 1 timme framför datorn. Imorgon ska jag hjälpa den där kompisen med det där. Alltså inte världens grejer, men små saker som gör att mitt och/eller andras liv blir lite bättre. Saker som jag kanske inte hade gjort till 100 % om jag inte skrivit ner dem. Kanske små saker som är delmål till ett större mål jag har. Eller bara saker som kanske inte är mål men något som jag vill "ha i bakhuvudet" under morgondagen.

2. Sedan reflekterar jag kort över de målen jag skrev igår kväll som jag hade idag. Hur gick det? Gjorde jag det jag tänkte? Då peppar jag mig själv, vad duktig jag var som gjorde det! Gjorde jag inte det jag "skulle"? Vad gick då fel? Kunde jag ha gjort det på något annat sätt, eller var det en yttre orsak som gjorde att jag inte kunde påverka att det inte blev så? Jag klankar alltså inte ner på mig själv om jag inte gör något eller "misslyckas" utan försöker se varför det gick som det gick. Slutligen är det någon av de här målen som jag ska fortsätta ha imorgon?

3. Det sista jag gör är att visa tacksamhet vilket jag tror är väldigt viktigt. Visst livet suger ibland. Det gör det för alla. Men att varje dag skriva ner sådant som gör en glad och tacksam för i livet tror jag är en väldigt bra övning. Att se det positiva man har! Att fokusera på det positiva! T.ex tacka för att jag har så fina vänner. Att jag har en familj som verkligen bryr sig om mig. Att jag har en grym och frisk kropp så att jag kunde köra världens brakpass på gymmet. Att jag bor där jag bor och har det så bra. Att den där busschauffören oväntat log mot mig på bussen vilket gjorde mig glad resten av dagen. Att jag hade tiden att sitta i lugn och ro och läsa den där boken. Att visst jag misslyckades med detta idag, men jag lyckades istället med detta och det är jag glad och tacksam för. Att jag har den där resan att se framemot. Varje dag tackar jag helt enkelt för några saker, i början kändes det väldigt dumt att sitta och skriva tack till sig själv, men när man är van är det som att man tackar till en sorts diffus kraft och den ger en kraft tillbaka (jag vet det låter ju typ som någon religion). Men jag har märkt att jag har börjat uppskatta mer det lilla i livet!

Detta gör jag nuförtiden nästan varje kväll, ca 15 min. Jag prioriterar det för det ger mig så mycket tillbaka. Efter att ha skrivit så ger det mig alltid en sådan egoboost. Jag blir gladare och lyckligare. Med målen peppar jag mig själv. Jag fokuserar på det jag vill. Jag uppskattar mer i livet. Och försöker se det mesta ur en mer positiv synvinkel. Det kanske låter som jag hamnat i någon sorts sekt nu, men jag känner mig nästan som en ny människa på insidan, eller inte riktigt men någon viktigt har iallafall förändrats inom mig och sättet jag tänker på.

Och vad har det här då med hälsa att göra, vad är det här för "hälsoutmaning"? Jag skulle säga att det handlar väldigt mycket om den inre hälsan, om att psykiskt må bra vilket är minst lika viktigt för hälsan som regelbunden motion och en bra kost. Så vad väntar ni på? Börja med detta och berätta sedan hur det går. Man behöver ju inte skriva i en klassisk dagbok, man kan ju skriva i ett litet anteckningsblock på bussen påväg från skolan/jobbet, i mobilen eller i datorn :D